höjdskräck

idag så var det sista dagen att vara med amanda o olivia. eller sista o sista är det ju igentligen inte, det är ju bara sista gången nu innan jag ska till sälen. så vi tänkte att nu ska vi hitta på ngt kul! så vi cyklade till skolan o cyklade runt. och NEJ vi saknar inte skolan, men det är lite kul att cykla runt när ingen annan är där! när vi stod där vid matsalens fönster o kollade in, så cyklade olivia runt lite o sen så sa hon:
OLIVIA: vi är inte själva !
EMMA O AMANDA: va ?
OLIVIA: ngn är här!
jag o amanda sprang fram. och olivia hade rätt det var ngn som cyklade runt där också.
EMMA: det är han med de blå hörlurarna!
(han går på vår skola)
OLIVIA: JA ,det är han!
och vi cyklade direkt där ifrån, men han såg oss o då fick vi gömma oss. det blev lite som kurragömma. som tur va så åkte han sen. PUUU!
sen så väckte vi gamla minnen på vår gamla skolgårdasida. där klättrade vi upp i brandtrappan, det är högt asså, högre än man tror. man fick lite höjdskräck, de sista stegen fick man tvinga sej upp! amanda vågade inte följa med men hon blev på kort endå. hon är den lilla plutten vid snön.
imorgon ska jag till sälen dååå! pirrigt faktiskt, fattar inte vrf.

hejdå:)